Det var i en gatukorsning i Paris som Edith en dag "upptäcktes" av Louis Leplée som var direktör för den kända nattklubben le Gerny's nära Champs-Elysées. Han blev hänförd av hennes röst och hon blev omedelbart anställd. Le Gerny's var det perfekta stället att starta en karriär på. Varje kväll kom gräddan av Paris för att titta på cabarén, bland annat var Maurice Chevalier en stammis. Edith blev stjärna över en natt. Ungefär ett halvår senare blev Leplée mördad. Skandalen var ett faktum och Edith Piafs lösaktiga rykte gjorde att hon först själv blev anklagad för mordet, men senare släppt. Men den som en gång blivit smutskastad får ofta fortsätta att bära stämpeln efter att ha blivit rentvådd. Många som tidigare beundrat Edith blev varsamma och karriären revs i trasor. I ren desperation sökte Edith upp låtskrivaren Raymond Asso och bad om hjälp. De inledde ett kärleksförhållande och Raymond skrev flera låtar till Edith, bland andra de nu väldigt kända "Mon légionnaire" och "Je n'en connais pas la fin". Raymond blåste liv i Ediths falnande karriär, men han hjälpte henne också att värdesätta sig själv. Om deras förhållande har Edith sagt att Raymond lärde henne att "tro på kärlek, glädje och lycka. Att bli en kvinna och en stjärna, inte bara ett fenomen med en röst som folk lyssnade på såsom man tittar på ett ovanligt djur i en show på en marknad."